01. december 2020 - 0:00
Dela med dig på:

Vi vill ha svar nu! | tisdag, 01. december 2020

Subventioneringen av insulinpumpar slopas, och vi pumpanvändare vill ha svar på hur vår framtid kommer att se ut. Hjälp oss - diabetiker, anhörig eller bara intresserad - att få svar!

Namninsamling för att göra vår röst större, starkare och hörd:
(Klicka bara på "Kommer" för att skriva upp dig, du behöver inte delta i något)

Johanna Hedqvist:
Öppet brev till Landstingen i Sverige:

Den 1 december 2013 upphör den statliga subventionen av insulinpump för diabetiker. Jag och tusentals med mig bär nu på en oro, funderingar samt frågor kring detta.

Jag vill ha svar på hur det kommer att se ut inom Landstingen i Sverige i framtiden.
Hur kommer Landstinget bedöma, bemöta och hantera diabetiker som idag har insulinpump eller som i framtiden vill ha insulinpumpsbehandling?
Kommer det att göras individuella utredningar på de personer som idag har eller vill ha insulinpump? Hur kommer dessa eventuella utredningar att gå till?

Vem kommer att bestämma om vem som har rätt till pump?
Vilka är kriterierna som ska uppfyllas för att Landstingen ska bekosta en pump?
Och hur kan man skilja en diabetiker från en annan?

Insulinpumpen handlar inte om en lyxprodukt. Insulinpumpen är en behandlingsmetod som gör att insulintillskottet blir mindre, och med hjälp av den kan man ställa in insulindosen mer exakt. Diabetikern har koll på hur mycket insulin som finns kvar i kroppen och exakt hur behovet av mer insulin ser ut just för stunden. Att tillsätta kroppen en mer exakt insulinmängd innebär på lång sikt att man minskar de medicinska komplikationer som kan drabba en diabetiker.

En typ 1-diabetiker som inte behandlas med insulinpump sticker sig själv med penna (spruta) 4-7 ggr/dag, året runt, livet ut. Jag skulle vilja ha en jämförelse i kronor på hur mycket det skiljer mellan pump- och sprutbehandling. Jag skulle också vilja ha en exakt redogörelse och jämförelse för skillnaden på livskvalitet mellan pump- och sprutbehandling. För många insulinpumpsanvändare så bidrar pumpen till att kunna leva så nära ”normalt” det går!

Kommer materialet/tillbehören till insulinpumpen fortfarande vara kostnadsfria eller kommer diabetikern själv att behöva bekosta dessa?

Om nu det blir så att diabetikern själv får bekosta sin pumpbehandling och väljer att göra så ,finns då kvalificerad och utbildad personal som kan insulinpump kvar inom sjukvården? Kommer Landstinget fortsätta att erbjuda sin personal utbildning inom detta område eller kommer kunskapen ligga hos tillverkarna?

En insulinpump är idag så nära en bukspottskörtel man kan komma utan att behöva genomföra en transplantation. Den hjälper att minska det dagliga tillskott av konstgjort insulin som tillsätts kroppen. Har diabetikern dessutom en CGM tillsammans med sin insulinpump, har man total kontroll över sitt blodsocker samt sitt insulinbehov.
Detta MINSKAR kostnaden för Landstingen på lång sikt. För mig är detta enkel matematik. Bättre vård och behandling = mindre komplikationer och därmed mindre kostnad för Landstingen.

Jag hoppas att min oro för hur landstingen i respektive län kommer att hantera denna fråga är obefogad. Jag hoppas att det någonstans finns ett hopp en framtid, istället för en tillbakagång inom vården.



Johanna Hedqvist, Uppsala